I dagens läge ger religiösa skolor en indikation
på att delas upp längs kulturella, och religionsgränser denna trend;
attityderna hårdnar i takt med att intoleransen mot de avvikande
ökar. De särbehandlar barn på grund av kön eller föräldrarnas religion
tillhörighet.
Skolan och utbildningen måste öppna dörrar mot framtiden än den
begränsade världssyn som religiösa föräldrar ger till barnen. Religiösa
skolor kan inte ge barnen en god grund att stå på för att senare
i livet kunna fatta egna beslut. Religionen bör vara de vuxnas intresse
och hållas till hemmet. Barnen ska inte tillhöras på någon religion
förrän de är stora nog att bestämma själva.
I de religiösa skolorna finns inte respekt för andra religioner
än den egna. Religiösa skolor förstärker de egna värderingarna.
Religiösa skolor ger barnen ensidig syn och enligt deras kultur
hävdar de att det bara finns en, enda sann lära?
I sådan attityd går konflikten mellan utbildning och religion till
sin spets. I Sverige sekulariseringen är genomgripande folkrörelsen
putade religionen till samhällets utkant och de flesta har lämnat
religionen bakom sig. Så ledes är det oacceptabelt att tvinga på
barn ideologier religiös eller politiskt.
Under 1990-talet blomstrade de religiösa friskolorna I Sverige.
I praktiken visar att sådana skolor utgör grogrund för könsdiskriminering,
ojämlikhet, fanatism och splittring och spridande av hat mot moderna
och sekulära samhället.
I vissa skolor (Al-fajer skolan i Västerås) blev barn slagna i hemmet
och personalen inte reagerat då barnens hälsa och välgång är i fara.
Under namnet mångkulturellt samhälle uppmuntrar vi raka motsatsen.
Vi tvingar in barnen i samma religiösa tillhörighet som deras föräldrar.
Vi tillåter att religiösa skolor ingripa i barnens uppfostran och
undervisning. Religiösa skolor vållar barnen psykiska och ibland
fysiska lidanden. Religiös utbildning ger inte barnen öppenhet och
respekt till oliktänkande. T. Ex I islamiska skolor undervisar barn
om att kvinnor är underordnad och lika med en halv man. Kvinnor
och barn tillhör männen, att männen har rätten att straffa sina
fruar om de inte lyder dem. Kvinnor beskrivs som enbart mödrar och
hushållerskor. Det innebär att religiösa utbildningar är ett slags
barnmisshandel. Barnen går i skolan för att lära sig saker för att
vara delaktiga i sin framtid, inte för att bli bärare av vidskepelse
och övertro. Skolan ska ge möjligheten till barnen att lära sig,
vara frågvisa och undersöka saker.
Ingenstans i världen har religionen av sin egen vilja gjort sig
till jämställdhetens hemort. Ingenstans i världen har religionen
och de religiösa samfunden lämnat ifrån sig den politiska
makten genom egna beslut eller gett vika för moderna idéer om barns
och kvinnors rättigheter.
Det är inte religioner, kulturer eller traditioner som vi skall
respektera i första hand, utan den fria rätten att själv bestämma
om man vill bejaka religioner och traditioner.
Se händelserna i al-fajer skolan i Västerås, Livet Ords skola
i Uppsala och Sofiaskolan i Örebro. Det är de senaste tre exemplen
media uppmärksammade. Med utgångspunkt från det sagda ovan, i namn
av Barnkonventionen och mänskliga rättigheter, anser jag ha rätt
att yrka på att skolverket tar sitt ansvar så att barn inte längre
skall fara illa i dem religiösa skolorna.
Undervisning av religiösa dogmer och religiösa tolkningar av skolan
och skolämne bör förbjudas. Religion och utbildning skall hållas
helt och hållet åtskilda. Religionen bör komma senare (tex efter
16 års ålder) i livet. Det är samhällets plikt att skydda barnen
mot den andliga manipulering som utövas av religioner och religiösa
skolor och verksamheter. Barnens öde bör inte vara sammankopplat
med föräldrarnas religiösa tillhörighet.
Esmail Moloudi
Socionom
Ordf. för Iranska Flyktingarnas Riksförbund i Sverige(IFRS)
Box 10037, 400 70 Göteborg
Tel: 0704920349
E-mail: esmail@moloudi.se |
